I ritualen för övergenerationell sorg arbetade vi under hösten 2025 med en grupp kvinnor 60+. Fokus var ställt i användningen av den egna rösten och de rörelser som den egna kroppen skapade och deltog i. Som resultat av arbetet formade vi ett rituellt konstverk vars syfte var att synliggöra sorgens transformativa kraft. Ritualen bestod av element som blivit viktiga för deltagarna.
Ritualen som skapades blev inte en polerad och allt igen färdig föreställning en gemensam ritual, med fokus på att känna in och bli lyhörda för den egna, de andras och för den kollektiva sorgen. Genom att ta del av andras sorg kunde deltagarna också möta sin egen.
Utifrån vårt rituella arbete med övergenerationell sorg är vår centrala, och även samhälleligt betydelsefulla, iakttagelse att när känsloprocessen aktiverades inom en känslomodalitet, vidgades hela känsloregistret. Det ledde också till en utökad förmåga till sensibilitet samt en ökad upplevelse av närvaro och vitalisering hos alla deltagare.
Med hjälp av de konstnärliga praktiker vi utvecklat har vi i denna delstudie kunnat konstatera hur människor och grupper, genom immersiva och ritualbaserade metoder, kan frigöra sig från destruktiva, sjukdomsframkallande försvarsmetoder i psyket och i sättet att relatera till omvärlden och erfara en mångfacetterad förändring och läkning. Förmågan att finstämt uppfatta inre och yttre förnimmelser, känslor och närvarotillstånd, samt att möta dem i relation till andra och den omgivande världen är enligt vår forskning en central förutsättning för hälsa och läkning.
